Arkiv för april, 2006
Ger ekonomiska bidrag politisk makt?
Jag tror inte att många missat den uppblossande "skandalen" om att Moderaterna tagit emot frivlliga penningbidrag från privatpersoner. Jag läste lite länkar på Krohnmans blog och såg att Moderaterna nu blivit anmälda för eventuellt mutbrott. Tydligen anser någon Socialdemokrat att det finns en risk att de som bidrar ekonomiskt till det moderata partiet också ska få för stort inflytande över den politik som förs.
Sneglar man då lite på Socialdemokraternas egna finansieringsalternativ, så ser man givetvis att LO är en av de största bidragsgivarna med upp emot 20 miljoner, oavsett om dess medlemmar sympatiserar med detta eller ej.
Då kan man ställa sig frågan, om jag nu skulle bidra med pengar till ett politiskt parti, vill jag kunna styra detta själva, eller vill jag låta andra göra den placering de tycker är bäst? För mig är valet självklart. Om nu ett eventuellt bidrag faktiskt skulle kunna ge mig större politiskt inflytande, inte tusan ger jag bort den möjligheten till någon annan som kanske har helt andra värderingar än jag.
Är det dags att börsnotera de politiska partierna kanske? Då kan de som har möjlighet och viljan att verkligen påverka politiken också få göra detta, så kan vi andra mindre aktieägare blint följa dess styre, i sann socialdemokratisk anda. Jämför 20 miljoner i bidrag från en intressent, med 11 miljoner i bidrag från 15 300 intressenter. Vilket parti kan förväntas vara mest demokratiskt i en sådan eventuell framtid?
U2 visar var skåpet ska stå
Föga förvånande har världens bästa band också skrivit världens bästa text. Låten One är tydligen framröstad som världens bästa låt-text.
Jag minns fortfarande första gången jag hörde låten. Det var på radion hemma i mina föräldrars gamla hem. Själv gick jag i gymnasiet på den tiden, men fortfarande känns den oerhört fräsch. Det är helt klart en tidlös låt, med en text som fastnar. Det var framförallt p.g.a. den låten som jag också köpte den första skivan av U2 som jag blev riktigt besviken på…till en början.
Efter att ha lyssnat på The Joshua Tree i stort sett varje kväll/natt i 2 år och sedan åtnjutit Rattle and Hum i oändliga timmar, så bäddade låten One för en smäktande skön skiva. Achtung Baby är en av de få skivor där jag faktiskt fortfarande minns de känslor som for genom mig första gången jag lyssnade på den. Mina tankar gick i banor som att U2 var slut som band. Där fanns ju One, Who’s gonna ride your wild horses och Love is blindness, men det gör ju inget album. Resten tyckte jag var mer eller mindre uselt. Så jag snurrade igång Cd’n igen. Jag måste ha missat något. Andra gången var lite bättre, så jag lyssnade igenom den en tredje gång. På samma kväll lyssnade jag på skivan sju gånger. Efter en vecka var jag helsåld. Genialiskt!
Efter detta har jag aldrig tvivlat på U2 igen 
Tom Cruise slår till igen
Igår såg jag Mission Impossible. En riktigt bra film tycker jag, som bjuder på en del skoj saker. Det var ett bra tag sen jag såg den senast. Idag surfar jag in på Aftonbladet och ser rubriken Cruise vill äta Katies moderkaka. Snart börjar till och med jag undra om snubben har alla indianer i kanoten. Det verkar som om de flesta frivilligt hoppat överbord.
"Jag kommer att äta navelsträngen och moderkakan på plats" berättar han. Nog för att de är en del av människans skapelse, men en gnutta sunt förnuft måste man kunna begära. Visst Tom, ät du dina navelsträngar och moderkakor för att få utlopp för din smygkannibalism, men skona oss från detaljerna.
Kan ni tänka er att se "Här är ditt liv" med Tom som gäst? Man skulle fått vara med på en berg- och dalbana med allt från genialiska prestationer, till uttalanden man bara trodde kunde göras i filmer som Den nakna pistolen, eller Tom i bollen.