Integritet
Medborgarskap ger ingen rätt till att begå brott
Jag sitter och lyssnar på Kvällsöppet och blir så fruktansvärt förbannad över människors argumentation mot Moderaternas förslag om ändringar i immigrationspolitiken. Jag har under många år sagt att ett svenskt medborgarskap ska behandlas med enormt stor respekt. Om du inte accepterar detta ska du åka ut igen och medborgarskapet ska annuleras. Med ett medborgarskap följer givetvis enormt mycket rättigheter men ännu viktigare är att det måste kopplas till skyldigheter. Med ett svenskt medborgarskap ska du förväntas följa de svenska lagarna. Det ska inte gå att gömma sig bakom ett medborgarskap och tro att det innebär att man har någon typ av rättighet att begå brott.
Det som gör mig förbannad är att just möjligheten att ta ifrån någon ett medborgarskap har blivit en enormt stor sak. Det framhävs att det strider mot de mänskliga rättigheterna, är öppen rasism och visar på total brist av respekt. Herregud, vari ligger problemet? Enligt mig ska man inte kunna komma hit och begå brott och sedan fångas upp av ett uselt svenskt skyddsnät. Man måste utgå från att människor vill göra rätt för sig och att man kommer hit för att vara en laglydig medborgare. Så länge man bara agerar efter ett sunt fönuft finns det inga problem. Skillnad på vad som är rätt och fel ur laglig synvinkel är i det stora perspektivet ganska lika oavsett var man befinner sig i världen.
Jag vill gå ännu längre än Moderaterna och säga att ett svenskt medborgarskap som fås utan att man är född i Sverige ska vara permanent med klausulen att om man begår brott som leder till fängelse så ska det fråntas individen med omedelbar verkan. En viss individuell prövan ska givetvis förekomma. Det klagas dessutom på att invandrare måste prestera mera än de som är födda i Sverige för att kunna leva på någorlunda samma villkor. Detta är ju en självklarhet. Så fungerar det oavsett om vi pratar om ett makro- eller mikrosamhälle. Om du sticker ut från mängden kommer det alltid att krävas mer för att du ska kunna vinna respekt och förtroende av medmänniskor. Alla som är födda med ett svenskt medborgarskap jobbar hela livet med att förbättra sin samhällsposition, så varför skulle det vara skillnad om du råkar vara invandrare? Man kan inte förvänta sig få någon typ av automatisk samhällsuppgradering bara för att man råkar få ett svenskt medborgarskap.
Jag är medveten om att det är enormt lätt att börja skrika om rasism när man läser ovan text. Till och med jag själv skulle kunna börja göra det, men detta har inget som helst med rasism att göra. Jag är enormt glad att diskussioner om immigrationspolitiken så sakta börjar kunna hållas utan att ett rasismveto kan läggas in. Detta gör att det faktiskt finns en möjlighet att börja föra en debatt som kan förbättra vår havererade immigrationspolitik och problemen som alla känner till men ingen vågar nämna äntligen kan få en lösning. Man kan inte stå och skrika att allt är skit och sedan visa upp rasismkortet så fort ordet invandrare nämns.
Självutnämnda konstnärer har immunitet
Efter att det uppdagades att den så sakteliga ökända konstskolan Konstfack öppet visat en film innehållandes kriminella handligar med kamouflage om att det skulle vara konst är debatten igång på nytt. Vad är konst och vad är inte konst? Åsikterna är många, men en sak står uppenbar och det är att självutnämnda konstnärer tros leva under immunitet sålänge de gömmer sig bakom termen konst eller kultur.
Galleristen Andreas Brändström går nu ut och säger, på fullt allvar, att det är filmen som är själva konsten inte handlingen som utförs på filmen. Den bortkomne Anders försvarar handlingen med orden:
- det är filmen som är konstverket, inte handlingen
Jag trodde konstnärer var intellektuellt folk, med en intelligensnivå över genomsnittet. Detta uttalande är så satans idiotiskt att det lika väl skulle kunna komma från en femåring som fortfarande lär sig skillnad mellan rätt och fel. På vilket sätt skulle ett filmande av en kriminell handling kunna användas som argument för att verkligen genomföra ett lagbrott? Är det möjligtvis så att Anders anser att konstnärer står över lagen och har rätt att göra som de vill? Det kanske rent av är så att monetära siffror är irrelevanta så länge det görs i konstens namn? Det är upp till övriga samhället att rensa upp skiten, konstnärer bidrar med sitt kulturarv? Snubben som gjort filmen går under aliaset Nug. Enligt Anders vågar nu denna lagbrytare inte åka hem av rädsla för att polisen väntar där. Men herregud, var tar dumheterna slut? Du har brutit mot lagen, anmäl dig själv och ta ditt straff som en riktig man!
Bara för att ställa det hela på sin spets. Låt oss nu säga att Nug vill göra den ultimata konsten, istället för att göra rätt för sig, och filma dödsögonblicket genom att ta livet av sig själv. Skulle den bortkomne Anders månne göra samma uttalande då? Handlingen skulle inte ha någon betydelse, utan det är filmen man ska fokusera på? Jag tror inte att den avlidnes släktingar skulle dela den uppfattningen, men Anders lär inte bry sig. Det är ju konst för bövelen!
Lämna integriteten vid dörren, tack.
Det händer mycket nu, men planerna är långtgångna för de som vill försöka skapa sig ett politiskt namn. Min enda förhoppning är att personer med en sådan visad avsaknad av respekt för mänskliga rättigheter faller på eget grepp.
Jag har tidigare skrivit om att det finns vissa förutsättningar för att FRA och IPRED ska kunna fungera fullt ut, bl.a. att möjligheten för att vara anonym på Internet måste sättas helt ur spel. Nu har detta bevisats svart på vitt, Socialdemokratiska stolpskottet Tomas Eneroth vill ta upp diskussionen om att förbjuda anonymitet för att bättre kunna omarbeta IPRED1.
Enda sättet att realisera detta vore att nästintill kriminalisera vissa sorters företagande och tjänster i Sverige, t.ex. de som tillhandahåller anonymiseringstjänster och de som tillhandahåller öppna trådlösa nätverk. För att IPRED ska kunna användas effektivt måste man kunna identifiera personerna bakom brotten, eller skriva om lagen för att lätt kunna utse den som anses vara ansvarig för de begångna brotten. Jag sätter min 5-krona på att man kommer att gå runt problemet med öppna trådlösa nätverk genom att också göra varje person bakom en öppen accesspunkt ansvarig för allt som företas via den. Litegrann som diskussionen om Flashback 2002, där de helt enkelt sades vara ansvariga för allt som skrevs och publicerades på dess forum. Flashback fälldes också för detta. Vad gäller anonymiseringstjänster skulle det förvåna mig mycket om de faktiskt kriminaliseras, men däremot kommer det att ställas krav om att all information måste kunna härledas till individer om ansvarig myndighet begär ut uppgifterna.
M.a.o. har vi nu en Regering som med hopplös ignorans forcerat en inskränkning av våra mänskliga rättigheter, men vi har också en opposition som tycker att vi fortfarande innehar för mycket frihet och bör hämmas ytterligare. Det är inga trevliga tider vi har framför oss, men däremot ser jag med spänning fram emot nästa val som närmar sig stadigt. Jag slår vad om att saker kommer att låta helt annorlunda om 1½ år när det ska fiskas röster och det är inte svårt att förstå varför Regering och Riksdag verkar göra allt för att få så mycket som möjligt genomfört innan dess. Då slipper de lova oss saker som de så uppenbart inte skulle kunna hålla.
Demokrati kräver utbildning av våra folkvalda
Jag vill rekommendera ett stycke text som berört mig på flera olika plan. Den är inte bara känslomässigt berörande när man begrundar dess underliggande mening, utan den rör om i en gryta där ilska, förvirring, förhoppning, förvåning och stundtals häpnad åker runt i en stadig vivrvel.
Anders Widén har träffat riksdagsledamoten Gunnar Sandberg för att diskutera framförallt FRA och IPRED. Det som framgår med häpnadsväckande tydlighet är att vi inte kan anta att våra riksdagsledamöter har koll på de frågor det röstas om i riksdagen, att de helt enkelt anser att vissa frågor inte behöver tas på allvar. Jag har i min naivitet antagit att om en riksdagsledamot tar ställning och röstar i en fråga så har den ledamoten också gjort allt för att sätta sig in i ämnet. Min första ögonöppnare framgår i min post om FRA vilket i praktiken är första gången jag på allvar insåg att våra folkvalda ofta inte har den blekaste aning om vad de sysslar med.
I Anders möte med Gunnar kommer det faktiska beviset för att detta är sant. Gunnar säger:
- "När det sent omsider kommer till omröstning i kammaren hör vi med våra partikolleger hur de har röstat i sina utskott. Har de då haft hand om exempelvis FRA, så röstar vi som de säger.
Det är så det går till."
Gunnar följer upp denna kommentar med:
- "Brinner man i en fråga och är insatt, då pläderar man för sin sak ända fram till votering, mot sitt eget parti. Men vid röstning i kammaren måste varje partimedlem vika sig för majoriteten i sitt parti."
Jag har förståelse för denna inställning, eftersom vi i dagens svenska "demokrati" valröstar på partier och inte på individer eller sakfrågor. Men återigen blir jag övertygad om att vi måste fokusera på personval i Sverige. Här ser vi med brutal tydlighet att folkopinion har extremt svårt att åstadkomma förändringar i vårt samhälle, vilket också är orsaken till att vi får fler och fler lagar i Sverige som inte har majoriteten av Sveriges medborgare bakom sig. Våra riksdagsledamöter har helt enkelt ingen jävla aning om vad vi, deras väljare, vill ha. Snacka om att politiska skygglappar verkligen existerar…
Vi befinner oss alltså i en tid där medborgarna generellt sett är bättre utbildade och mer insatta i frågor som berör oss alla, medan politikerna säger att de inte har tid att sätta sig in i enskilda frågor och därför röstar som sina kollegor föreslår. Detta är befängt bortom idioti. Är det såhär det är tänkt att det ska fungera? Ska vi inte kunna förutsätta att våra politiker faktiskt vet vad de röstar på och att de vet vad majoriteten av "folket" vill?
Vi har alltså svart på vitt att om vi vill ha våra demokratiska rättigheter tillbaka, så som iaf jag har tolkat dem under mina 30 år, så måste vi börja utbilda våra folkvalda. Det är upp till oss att agera och informera om konsekvenserna för riksdagens beslut och det måste göras enskilt. Det är bara att beta av listan av representanter i sin närhet och hoppas att de för en stund kan lägga ifrån sig sitt politiska högmod och attityd om att alltid veta bäst och faktiskt lyssna för allas vårt bästa. Vi får hoppas att fler har samma positiva inställning som Gunnar.
Mitt nyårstips till (s)
Även om jag precis återupptagit bloggandet efter mina inlägg inför valet 2006, så tänkte jag kortfattat kommentera den (s)-debatt som förs vad gäller deras dåliga placeringar av Årets politiska blogg. Eftersom det helt omöjligt kan vara så att Socialdemokratin är så förlegad att folk helt enkelt inte orkar läsa om bakåtsträvan i gnällig ton, så har olika analyser kunnat förklara vad som verkligen ligger bakom resultatet.
Inte helt oväntat framhävs det till synes skeva resultatet vara en följd av liberal partiskhet av både Bloggen Bent samt de röstande. Detta framgår ännu tydligare när dåliga högerbloggar faktiskt hamnat högt upp på resultatlistan. Enligt Blogge är det en avsaknad av individualism som gjort att vänsterbloggar hamnat långt ner och det är endast de som vågar röra sig utanför sossekollektivet som har någon typ av framgång. Det antyds också att de frågor som tas upp i vänsterbloggarna helt enkelt bloggar för de redan frälsta och därmed tillförs inget nytt i debatten. En annan orsak som framförs är att vänsteranhängare inte verkar engagera sig i händelser som Årets politiska blogg och därmed blir antalet vänsterröster också lägre. Det kan också vara så att rösterna ges till de som har engagerat sig i vissa kärnfrågor och därför har rösterna inte varit personröster, utan snarare en belöning för gränsöverskridande hjärtefrågor.
Till sist framförs det att (s) helt enkelt har ett dåligt upplägg på sitt bloggande med väldigt lågt antal internt länkande till varandra. De flesta (s)-bloggare kan också återfinnas under samma tak vilket i sin tur hämmar spridningen.
Enligt mig ligger orsaken säkerligen i samtliga ovan listade analyser, men jag ser framförallt följande problem. Om jag ser utifrån mig själv är jag inte intresserad av att bli överöst av samma budskap på 500 olika sätt. Detta är känslan jag får om jag kommer till någon typ av paraplydomän innehållandes flera olika bloggar. För mig eliminerar detta identiteten hos bloggaren och jag ser därmed inte heller någon individualism. Jag är intresserad av vad personer har att säga, inte höra någon citera en partipolitisk agenda (vilket bl.a. är orsaken till att jag tycker att det ska läggas större fokus på personval framöver).
Jag vill därför ge mitt heta tips till (s) om att helt utrota både s-info och s-bloggar. Tillhandahåll individuella domäner (som bloggarens-namn.se), med personligt anpassad design till alla medlemmar som vill göra sin röst hörd. Vi rör oss in i en tid då fokus ibland måste läggas på individuella frågor och då vill folk höra indivduella åsikter. Dessutom behöver individen bakom åsikterna framhävas och inte drunkna i någon partipolitisk kvicksand.
Personlig integritet kräver individuell frihet.
Polisen hackar datorer
Återigen blir jag slagen som av en järnhammare över hur gårdagens science fiction tar över vår vardag mer och mer. Övervakningssamhället är oroande nära och börjar bli ett mycket allvarligare hot än klimatfrågorna. Det känns nästan som om våra politiker har gripit tillfället när alla vi andra fokuserat på saker vi blivit tillsagda kommer att leda till mänsklighetens undergång.
Det är nästan så att jag börjar tro att minskande ozonlager, smältande isberg, våldsamma stormar och höjd medeltemperatur är rökridåer iscensatta endast för att beröva oss all den personliga integritet vi i vår enfaldiga illusion tror oss inneha. De sista pusselbitarna inför det kommande bevakningssamhället läggs på plats mitt framför våra ögon, men vår naivitet förblindar oss.
Det senaste exemplet handlar om brittiska polisers rättighet att i stort sett godtyckligt hacka persondatorer. Det enda som krävs är att bestämmande konstapel anser sig ha goda skäl att hacka datorn, till exempel om brott misstänks. Detta innebär att det anses vara ok att bryta sig in hos folk och installera keyloggers, fritt skicka virus som utnyttjar kända sårbarheter för att på det sättet få kontroll över information, eller att avlyssna trådlösa nät.
Enligt HAX finns en sådan utredning klar också för Sverige, som dessutom fokuserar på att man måste försöka komma runt lösenord, kryptonycklar samt anonymiseringstjänster. Detta är så otroligt att det är svårt att begripa. Inte bara är det en kränkning av den personliga intergriteten, det är dessutom ett direkt hot mot våra mänskliga rättigheter samt ett hämmande av en kreativitet som skyndat på vår tekniska utveckling.
Det finns idag flera sätt att skydda sin personliga information och det är ett fokus som ständigt kommer på tal så fort man börjar diskutera central informationslagring. För att det regeringen vill ska kunna fungera måste en av två saker hända. Det första alternativet är att det blir förbjudet att försöka skydda personlig information m.h.a. kryptering, lösenord eller att försöka agera anonymt. Det andra alternativet är att myndigheter ska få tillgång till samtliga medel som gör att ovan kan knäckas eller spåras, t.ex. genom att få ta del av information som gör detta möjligt (källkod, privata nycklar o.s.v.).
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. En dag kommer vi alla att ha ett chip i armen som inte bara innehåller all vår personliga information och bankinformation, det kommer också att göra det möjligt att se exakt var vi befinner och vart vi har befunnit oss worldwide precis närsomhelst. Med den förändringstakt som tagit fart bara de senaste 5 åren kommer detta kanske till och med att ske innan min pension vilket jag däremot aldrig hade kunnat tro. Jag har aldrig varit för uppror, men nu börjar vi nå även min gräns för vad som kan accepteras. Om vi inte agerar snart, så kommer vi en dag att vakna upp utan att känna igen världen som den såg ut när vi gick och lade oss.