Politik
Medborgarskap ger ingen rätt till att begå brott
Jag sitter och lyssnar på Kvällsöppet och blir så fruktansvärt förbannad över människors argumentation mot Moderaternas förslag om ändringar i immigrationspolitiken. Jag har under många år sagt att ett svenskt medborgarskap ska behandlas med enormt stor respekt. Om du inte accepterar detta ska du åka ut igen och medborgarskapet ska annuleras. Med ett medborgarskap följer givetvis enormt mycket rättigheter men ännu viktigare är att det måste kopplas till skyldigheter. Med ett svenskt medborgarskap ska du förväntas följa de svenska lagarna. Det ska inte gå att gömma sig bakom ett medborgarskap och tro att det innebär att man har någon typ av rättighet att begå brott.
Det som gör mig förbannad är att just möjligheten att ta ifrån någon ett medborgarskap har blivit en enormt stor sak. Det framhävs att det strider mot de mänskliga rättigheterna, är öppen rasism och visar på total brist av respekt. Herregud, vari ligger problemet? Enligt mig ska man inte kunna komma hit och begå brott och sedan fångas upp av ett uselt svenskt skyddsnät. Man måste utgå från att människor vill göra rätt för sig och att man kommer hit för att vara en laglydig medborgare. Så länge man bara agerar efter ett sunt fönuft finns det inga problem. Skillnad på vad som är rätt och fel ur laglig synvinkel är i det stora perspektivet ganska lika oavsett var man befinner sig i världen.
Jag vill gå ännu längre än Moderaterna och säga att ett svenskt medborgarskap som fås utan att man är född i Sverige ska vara permanent med klausulen att om man begår brott som leder till fängelse så ska det fråntas individen med omedelbar verkan. En viss individuell prövan ska givetvis förekomma. Det klagas dessutom på att invandrare måste prestera mera än de som är födda i Sverige för att kunna leva på någorlunda samma villkor. Detta är ju en självklarhet. Så fungerar det oavsett om vi pratar om ett makro- eller mikrosamhälle. Om du sticker ut från mängden kommer det alltid att krävas mer för att du ska kunna vinna respekt och förtroende av medmänniskor. Alla som är födda med ett svenskt medborgarskap jobbar hela livet med att förbättra sin samhällsposition, så varför skulle det vara skillnad om du råkar vara invandrare? Man kan inte förvänta sig få någon typ av automatisk samhällsuppgradering bara för att man råkar få ett svenskt medborgarskap.
Jag är medveten om att det är enormt lätt att börja skrika om rasism när man läser ovan text. Till och med jag själv skulle kunna börja göra det, men detta har inget som helst med rasism att göra. Jag är enormt glad att diskussioner om immigrationspolitiken så sakta börjar kunna hållas utan att ett rasismveto kan läggas in. Detta gör att det faktiskt finns en möjlighet att börja föra en debatt som kan förbättra vår havererade immigrationspolitik och problemen som alla känner till men ingen vågar nämna äntligen kan få en lösning. Man kan inte stå och skrika att allt är skit och sedan visa upp rasismkortet så fort ordet invandrare nämns.
Självutnämnda konstnärer har immunitet
Efter att det uppdagades att den så sakteliga ökända konstskolan Konstfack öppet visat en film innehållandes kriminella handligar med kamouflage om att det skulle vara konst är debatten igång på nytt. Vad är konst och vad är inte konst? Åsikterna är många, men en sak står uppenbar och det är att självutnämnda konstnärer tros leva under immunitet sålänge de gömmer sig bakom termen konst eller kultur.
Galleristen Andreas Brändström går nu ut och säger, på fullt allvar, att det är filmen som är själva konsten inte handlingen som utförs på filmen. Den bortkomne Anders försvarar handlingen med orden:
- det är filmen som är konstverket, inte handlingen
Jag trodde konstnärer var intellektuellt folk, med en intelligensnivå över genomsnittet. Detta uttalande är så satans idiotiskt att det lika väl skulle kunna komma från en femåring som fortfarande lär sig skillnad mellan rätt och fel. På vilket sätt skulle ett filmande av en kriminell handling kunna användas som argument för att verkligen genomföra ett lagbrott? Är det möjligtvis så att Anders anser att konstnärer står över lagen och har rätt att göra som de vill? Det kanske rent av är så att monetära siffror är irrelevanta så länge det görs i konstens namn? Det är upp till övriga samhället att rensa upp skiten, konstnärer bidrar med sitt kulturarv? Snubben som gjort filmen går under aliaset Nug. Enligt Anders vågar nu denna lagbrytare inte åka hem av rädsla för att polisen väntar där. Men herregud, var tar dumheterna slut? Du har brutit mot lagen, anmäl dig själv och ta ditt straff som en riktig man!
Bara för att ställa det hela på sin spets. Låt oss nu säga att Nug vill göra den ultimata konsten, istället för att göra rätt för sig, och filma dödsögonblicket genom att ta livet av sig själv. Skulle den bortkomne Anders månne göra samma uttalande då? Handlingen skulle inte ha någon betydelse, utan det är filmen man ska fokusera på? Jag tror inte att den avlidnes släktingar skulle dela den uppfattningen, men Anders lär inte bry sig. Det är ju konst för bövelen!
Regeringens utlovade skattesänkningar, vad hände?
Vid valet 2006 var det faktiskt inte de utlovade skattesänkningarna som fick mig att rösta som jag gjorde. Jag ville ha en förändring, få nytt hopp och se om saker och ting faktiskt kunde vändas till det bättre. Alla rapporter om misskötsel på äldreboende, ökat ungdomsvåld, urartade bank- och pengatransportrån fick mig faktiskt att börja oroa mig för att själva vistas på stan. Ännu mer oroad blev jag när jag började fundera på vad som skulle hända när de nyfödda i släkten vuxit upp till att bli tonåringar. Trots att mycket såg mörkt ut befann vi oss in en situation där vi ständigt blev tillsagda "det går bra för Sverige".
Jag fattade ingenting varje gång jag hörde detta. Jag hade en schysst lön som mina föräldrar aldrig ens kunnat drömma om när de var unga, men ändå behövde jag kämpa för att kunna betala räkningarna. På pappret såg det enormt lyxigt ut men i verkligheten funderade jag på om jag ens skulle kunna behålla bilen. Min framtid var ganska grå vad gäller att bättra på min levnadsstandard och jag funderade på om detta verkligen var allt. Hur mycket måste jag tjäna för att ens kunna åka på semester?
Regeringen säger att skattesänkningarna ska fortsätta under 2009 och att folk redan har fått 1000:- eller mer över i plånboken sen 2006. På frågan om folk tycker att de fått mer över i plånboken svarar de allra flesta ändå NEJ. Så, då är frågan vad som egentligen hänt. Är det så att vi verkligen fått mer pengar, men att priserna däremot gått upp och raderar ut skillnaden? Är det så att vi p.g.a. krisen har börjat spara in på diverse saker vilket gör att vi antar att de pengar vi får över inte beror på några skattesänkningar utan däremot en bättre självhushållning? Shoppar vi upp pengarna utan att reflektera över att vi möjligtvis har mer nu än tidigare?
För att få veta vad som verkligen gäller tipsar HAX om jobbskatteavdrag.se. Här kan man se hur stor del av sin lön som har gått till Kommunen respektive Staten från 2006 och framåt och dessutom vad prognosen är för 2009. För egen del har jag fått skattesänkning med 10% sedan 2006 med prognosen 15% under 2009.
En vinterbild för freden
Moralens villrådighet: Presented by Riksdagen
Som jag skrev i min post om FRA i somras framgick det ganska tydligt att våra kära Riksdagsledamöter inte hade en aning om vad de röstade igenom när FRA-lagen godkändes. Flera representanter gick ut i efterhand och gjorde verbala kovändningar, men vad de borde tänkt på är att här har man ingen ångervecka. Det har på flera håll framgått att kunskapen fortfarande är låg och man kan fråga sig hur vi medborgare egentligen ska förhålla oss till lagen.
Ända sedan förskolan har vi fått lära oss att det är klara regler som gäller. Vi får lära oss vad som är rätt och fel, vad man får och inte får göra, att visa respekt mot andra och inte minst att lyssna på vuxna. När vi lekte med andra barn fanns det regler uppgjorda sedan tidigare eller så kom vi helt enkelt överens om vilka regler som skulle gälla. Alla var medvetna om spelets regler och det rådde en förvånsvärd ärlighet i att följa dessa. Detta är ett koncept som de flesta av oss sedan försöker följa hela livet. Vi vill veta vad som är ok på vår arbetsplats, om vi får ställa barnvagnen 
i trapphuset, om grannarna tycker det är ok att parkera bilen längs med gatan, eller om man kan bjuda sin bästa kompis ex på en öl. Vet vi inte vad som gäller försöker vi oftast ta reda på det eller se till så det formuleras någon typ av förhållningsregel. Ibland tunnas dock dessa regler ut och vi tiger istället och hoppas att ingen märker något eller att ingen kommer att komma med invändningar. Det är när det sistnämnda inträffar som det kan gå riktigt snett. Det är när vi blundar för konsekvenserna som det minst önskade resultatet infinner sig.
Riksdagssvar.se har ställt fem frågor till samtliga Riksdagsledamöter för att få deras uppfattning om kärnfrågorna i FRA-lagen. En intressant sak är att vissa svarat utifrån vad SYFTET med lagen är, inte vad den faktiskt kan användas till. Detta får mig återigen att tänka på de klara regler vi förväntar oss sen barnsben. Om vi inte kan få klara svar på HUR lagen i praktiken påverkar oss, hur ska vi då kunna veta vad som är ok? Visst, vår moral är förhoppningsvis välrotad sen barnsben, men jag börjar bli rädd att inflytandet av vår uppfattning om vad som är rätt och fel så sakteliga börjar tunnas ut. Jag behöver bara säga ordet fildelning så borde det förklara exakt vad jag tänker på. Förutom den moraliska aspekten, så har vi har en lag som säger att det är förbjudet att både dela med sig och ladda ner upphovsrättsskyddat material, men samtidigt säger våra makthavare att syftet inte är att sätta dit gemene man så vi gör det ändå. Sedan får vi då IPRED ovanpå detta som ger privata företag rätt att ta reda på våra uppgifter så att de å sin sida ska kunna "sätta dit" oss. Så vad gäller? Det är ok, men inte ok? Statsmakten orkar inte bry sig, så de svär sig fria och lägger ut brottsbekämpningen på entreprenad.
Det som förvånar mig ännu mer är att i de fem kärnfrågorna ser det ganska bra ut på pappret. Med det som bakgrund kan jag bara dra slutsatsen att Riksdagens medlemmar till stora delar är fullt medvetna om vad lagen innebär men de har inte den blekaste aning om konsekvenserna. Detta är ännu allvarligare än en genomröstning baserad på okunskap om lagen.
På frågan "Den information som staten får tillgång till genom FRA-lagen kan användas för att bedriva åsiktsregistrering" har 83% svarat att det stämmer.
På påståendet "Enligt Europakonventionen är det stor skillnad mellan ett brev skrivet på papper och ett elektroniskt brev" svarade hela 90% NEJ.
D.v.s. våra elekroniska brev ska ha samma skydd som normal korrespondans som sker brevledes. Detta stämmer eftersom Europakonventionen säger att "Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens."
Med bakgrund av ovan svar står det tydligt att vi har mycket jobb kvar, men det är konsekvensfakta som behövs. Det krävs faktiska och konkreta exempel för att på ett bra och enkelt sätt kunna påvisa FRA-lagens effekt. Dessutom kan vi inte ha ett rättssamhälle där vissa polisiära uppgifter outsourcas till privata företag och allra minst företag som har egenvinning på att få fast så många som möjligt oavsett skyldighetsgrad. Ja, jag använder ordet skyldighetsgrad medvetet eftersom det långtifrån är tydligt vad Riksdagen vill med IPRED och för vilket syfte den ska få användas. Vi behöver ledas in på rätt moraliska spår igen och det går bara om vi vet vad som anses fel. Vi kan inte leva i villrådighet och hoppas att ingen märker något för det kan bara sluta på ett sätt….i kaos.
Lämna integriteten vid dörren, tack.
Det händer mycket nu, men planerna är långtgångna för de som vill försöka skapa sig ett politiskt namn. Min enda förhoppning är att personer med en sådan visad avsaknad av respekt för mänskliga rättigheter faller på eget grepp.
Jag har tidigare skrivit om att det finns vissa förutsättningar för att FRA och IPRED ska kunna fungera fullt ut, bl.a. att möjligheten för att vara anonym på Internet måste sättas helt ur spel. Nu har detta bevisats svart på vitt, Socialdemokratiska stolpskottet Tomas Eneroth vill ta upp diskussionen om att förbjuda anonymitet för att bättre kunna omarbeta IPRED1.
Enda sättet att realisera detta vore att nästintill kriminalisera vissa sorters företagande och tjänster i Sverige, t.ex. de som tillhandahåller anonymiseringstjänster och de som tillhandahåller öppna trådlösa nätverk. För att IPRED ska kunna användas effektivt måste man kunna identifiera personerna bakom brotten, eller skriva om lagen för att lätt kunna utse den som anses vara ansvarig för de begångna brotten. Jag sätter min 5-krona på att man kommer att gå runt problemet med öppna trådlösa nätverk genom att också göra varje person bakom en öppen accesspunkt ansvarig för allt som företas via den. Litegrann som diskussionen om Flashback 2002, där de helt enkelt sades vara ansvariga för allt som skrevs och publicerades på dess forum. Flashback fälldes också för detta. Vad gäller anonymiseringstjänster skulle det förvåna mig mycket om de faktiskt kriminaliseras, men däremot kommer det att ställas krav om att all information måste kunna härledas till individer om ansvarig myndighet begär ut uppgifterna.
M.a.o. har vi nu en Regering som med hopplös ignorans forcerat en inskränkning av våra mänskliga rättigheter, men vi har också en opposition som tycker att vi fortfarande innehar för mycket frihet och bör hämmas ytterligare. Det är inga trevliga tider vi har framför oss, men däremot ser jag med spänning fram emot nästa val som närmar sig stadigt. Jag slår vad om att saker kommer att låta helt annorlunda om 1½ år när det ska fiskas röster och det är inte svårt att förstå varför Regering och Riksdag verkar göra allt för att få så mycket som möjligt genomfört innan dess. Då slipper de lova oss saker som de så uppenbart inte skulle kunna hålla.