Politik
Demokrati kräver utbildning av våra folkvalda
Jag vill rekommendera ett stycke text som berört mig på flera olika plan. Den är inte bara känslomässigt berörande när man begrundar dess underliggande mening, utan den rör om i en gryta där ilska, förvirring, förhoppning, förvåning och stundtals häpnad åker runt i en stadig vivrvel.
Anders Widén har träffat riksdagsledamoten Gunnar Sandberg för att diskutera framförallt FRA och IPRED. Det som framgår med häpnadsväckande tydlighet är att vi inte kan anta att våra riksdagsledamöter har koll på de frågor det röstas om i riksdagen, att de helt enkelt anser att vissa frågor inte behöver tas på allvar. Jag har i min naivitet antagit att om en riksdagsledamot tar ställning och röstar i en fråga så har den ledamoten också gjort allt för att sätta sig in i ämnet. Min första ögonöppnare framgår i min post om FRA vilket i praktiken är första gången jag på allvar insåg att våra folkvalda ofta inte har den blekaste aning om vad de sysslar med.
I Anders möte med Gunnar kommer det faktiska beviset för att detta är sant. Gunnar säger:
- "När det sent omsider kommer till omröstning i kammaren hör vi med våra partikolleger hur de har röstat i sina utskott. Har de då haft hand om exempelvis FRA, så röstar vi som de säger.
Det är så det går till."
Gunnar följer upp denna kommentar med:
- "Brinner man i en fråga och är insatt, då pläderar man för sin sak ända fram till votering, mot sitt eget parti. Men vid röstning i kammaren måste varje partimedlem vika sig för majoriteten i sitt parti."
Jag har förståelse för denna inställning, eftersom vi i dagens svenska "demokrati" valröstar på partier och inte på individer eller sakfrågor. Men återigen blir jag övertygad om att vi måste fokusera på personval i Sverige. Här ser vi med brutal tydlighet att folkopinion har extremt svårt att åstadkomma förändringar i vårt samhälle, vilket också är orsaken till att vi får fler och fler lagar i Sverige som inte har majoriteten av Sveriges medborgare bakom sig. Våra riksdagsledamöter har helt enkelt ingen jävla aning om vad vi, deras väljare, vill ha. Snacka om att politiska skygglappar verkligen existerar…
Vi befinner oss alltså i en tid där medborgarna generellt sett är bättre utbildade och mer insatta i frågor som berör oss alla, medan politikerna säger att de inte har tid att sätta sig in i enskilda frågor och därför röstar som sina kollegor föreslår. Detta är befängt bortom idioti. Är det såhär det är tänkt att det ska fungera? Ska vi inte kunna förutsätta att våra politiker faktiskt vet vad de röstar på och att de vet vad majoriteten av "folket" vill?
Vi har alltså svart på vitt att om vi vill ha våra demokratiska rättigheter tillbaka, så som iaf jag har tolkat dem under mina 30 år, så måste vi börja utbilda våra folkvalda. Det är upp till oss att agera och informera om konsekvenserna för riksdagens beslut och det måste göras enskilt. Det är bara att beta av listan av representanter i sin närhet och hoppas att de för en stund kan lägga ifrån sig sitt politiska högmod och attityd om att alltid veta bäst och faktiskt lyssna för allas vårt bästa. Vi får hoppas att fler har samma positiva inställning som Gunnar.
Mitt nyårstips till (s)
Även om jag precis återupptagit bloggandet efter mina inlägg inför valet 2006, så tänkte jag kortfattat kommentera den (s)-debatt som förs vad gäller deras dåliga placeringar av Årets politiska blogg. Eftersom det helt omöjligt kan vara så att Socialdemokratin är så förlegad att folk helt enkelt inte orkar läsa om bakåtsträvan i gnällig ton, så har olika analyser kunnat förklara vad som verkligen ligger bakom resultatet.
Inte helt oväntat framhävs det till synes skeva resultatet vara en följd av liberal partiskhet av både Bloggen Bent samt de röstande. Detta framgår ännu tydligare när dåliga högerbloggar faktiskt hamnat högt upp på resultatlistan. Enligt Blogge är det en avsaknad av individualism som gjort att vänsterbloggar hamnat långt ner och det är endast de som vågar röra sig utanför sossekollektivet som har någon typ av framgång. Det antyds också att de frågor som tas upp i vänsterbloggarna helt enkelt bloggar för de redan frälsta och därmed tillförs inget nytt i debatten. En annan orsak som framförs är att vänsteranhängare inte verkar engagera sig i händelser som Årets politiska blogg och därmed blir antalet vänsterröster också lägre. Det kan också vara så att rösterna ges till de som har engagerat sig i vissa kärnfrågor och därför har rösterna inte varit personröster, utan snarare en belöning för gränsöverskridande hjärtefrågor.
Till sist framförs det att (s) helt enkelt har ett dåligt upplägg på sitt bloggande med väldigt lågt antal internt länkande till varandra. De flesta (s)-bloggare kan också återfinnas under samma tak vilket i sin tur hämmar spridningen.
Enligt mig ligger orsaken säkerligen i samtliga ovan listade analyser, men jag ser framförallt följande problem. Om jag ser utifrån mig själv är jag inte intresserad av att bli överöst av samma budskap på 500 olika sätt. Detta är känslan jag får om jag kommer till någon typ av paraplydomän innehållandes flera olika bloggar. För mig eliminerar detta identiteten hos bloggaren och jag ser därmed inte heller någon individualism. Jag är intresserad av vad personer har att säga, inte höra någon citera en partipolitisk agenda (vilket bl.a. är orsaken till att jag tycker att det ska läggas större fokus på personval framöver).
Jag vill därför ge mitt heta tips till (s) om att helt utrota både s-info och s-bloggar. Tillhandahåll individuella domäner (som bloggarens-namn.se), med personligt anpassad design till alla medlemmar som vill göra sin röst hörd. Vi rör oss in i en tid då fokus ibland måste läggas på individuella frågor och då vill folk höra indivduella åsikter. Dessutom behöver individen bakom åsikterna framhävas och inte drunkna i någon partipolitisk kvicksand.
Personlig integritet kräver individuell frihet.
Polisen hackar datorer
Återigen blir jag slagen som av en järnhammare över hur gårdagens science fiction tar över vår vardag mer och mer. Övervakningssamhället är oroande nära och börjar bli ett mycket allvarligare hot än klimatfrågorna. Det känns nästan som om våra politiker har gripit tillfället när alla vi andra fokuserat på saker vi blivit tillsagda kommer att leda till mänsklighetens undergång.
Det är nästan så att jag börjar tro att minskande ozonlager, smältande isberg, våldsamma stormar och höjd medeltemperatur är rökridåer iscensatta endast för att beröva oss all den personliga integritet vi i vår enfaldiga illusion tror oss inneha. De sista pusselbitarna inför det kommande bevakningssamhället läggs på plats mitt framför våra ögon, men vår naivitet förblindar oss.
Det senaste exemplet handlar om brittiska polisers rättighet att i stort sett godtyckligt hacka persondatorer. Det enda som krävs är att bestämmande konstapel anser sig ha goda skäl att hacka datorn, till exempel om brott misstänks. Detta innebär att det anses vara ok att bryta sig in hos folk och installera keyloggers, fritt skicka virus som utnyttjar kända sårbarheter för att på det sättet få kontroll över information, eller att avlyssna trådlösa nät.
Enligt HAX finns en sådan utredning klar också för Sverige, som dessutom fokuserar på att man måste försöka komma runt lösenord, kryptonycklar samt anonymiseringstjänster. Detta är så otroligt att det är svårt att begripa. Inte bara är det en kränkning av den personliga intergriteten, det är dessutom ett direkt hot mot våra mänskliga rättigheter samt ett hämmande av en kreativitet som skyndat på vår tekniska utveckling.
Det finns idag flera sätt att skydda sin personliga information och det är ett fokus som ständigt kommer på tal så fort man börjar diskutera central informationslagring. För att det regeringen vill ska kunna fungera måste en av två saker hända. Det första alternativet är att det blir förbjudet att försöka skydda personlig information m.h.a. kryptering, lösenord eller att försöka agera anonymt. Det andra alternativet är att myndigheter ska få tillgång till samtliga medel som gör att ovan kan knäckas eller spåras, t.ex. genom att få ta del av information som gör detta möjligt (källkod, privata nycklar o.s.v.).
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. En dag kommer vi alla att ha ett chip i armen som inte bara innehåller all vår personliga information och bankinformation, det kommer också att göra det möjligt att se exakt var vi befinner och vart vi har befunnit oss worldwide precis närsomhelst. Med den förändringstakt som tagit fart bara de senaste 5 åren kommer detta kanske till och med att ske innan min pension vilket jag däremot aldrig hade kunnat tro. Jag har aldrig varit för uppror, men nu börjar vi nå även min gräns för vad som kan accepteras. Om vi inte agerar snart, så kommer vi en dag att vakna upp utan att känna igen världen som den såg ut när vi gick och lade oss.
Socialdemokratins filosofi i direktsändning
En del minns kanske att vi under 2008 i praktiken antog ett nytt EU-fördrag som bl.a. innebär att EU kommer att få en egen president samt utrikesminister (eller utrikesrepresentant som det kallas). Likaså kommer ordförandeposten inte längre att cirkulera bland medlemsländerna, utan det blir en fast ordförande. Valutan kommer även att börja stavas evro i alla legala texter.
För att denna förändring av EU’s grundlag ska kunna träda i kraft måste den godkännas av alla medlemsländer. Det var här som Irland röstade Nej och satte en del käppar i de redan knaggliga hjulen. Vid tidigare omröstningar hade redan Frankrike och Holland röstat Nej och det förslag Irländarna röstade Nej till var ett omarbetat förslag och därmed också mycket känsligare. Resultatet blev att Irländarna ska göra en ny folkomröstning under 2009 och målet är att fördraget ska börja gälla 2010 istället för 2009 som var planen från början.
Strax efter att Irlands valresultat var klart, medverkade Margot Wallström i BBC, i egenskap av EU’s vice ordförande. Det hon säger gör mig enormt arg och förvånad, men samtidigt kan jag inte låta bli att gotta mig i hur tydligt Socialdemokratins grundtankar framgår, även om Margot i egenskap av EU-parlametariker inte är politiskt aktiv Socialdemokrat just nu.
Genom hela intervjun framgår Socialdemokratins devis om "vi vet bäst". Den enskilde individen har ingen giltig talan, vi behöver alla bli tillsagda vad som är bäst för oss och om vi skulle våga motsätta oss något så genomförs det ändå. Det är ett vidrigt demokratiskt övergrepp som gör mig pinsamt medveten om att hon faktiskt anses representera vårt land i.o.m. sin nationalitet.
Två citat som i stort sett säger allt om varför Margot inte anser att man ska bry sig om vad Irländarna tycker:
"The political leaders have invested so much political capital and time and energy…."
"Let’s leave it to the leaders…."
Världens undergång
Jag vet, detta ämne är lika utnött som en hillbillies gamla kalsonger men enligt mig finns det inte många som faktiskt börjat diskutera kärnpunkten i mänklighetens självdrivna utrotning.
Vårt problem handlar inte om global uppvärmning, afrikas fattigdom, amerikanska drömmen om att ha minst tre vapen, bristen på mat, den ojämna fördelningen av världens rikedomar, oljans sinande tillgång, ungdomars våldsutbrott, ryska maffian, ett nytt ebola eller sars, eller för den delen Nasas fiaskon. Nej det problem jag tänker på har faktiskt bara indirekt tacklats av Kinas regering.
Mänskligheten fördummas i en alarmerande takt, vilket dels kan beskyllas samhället men framförallt det hyckleri vi alla tar del av. Låt oss för enkelhetens skull säga att det finns två typer av människor. Dels de intelligenta med en drivkraft att åstadkomma något med sitt liv och kanske rent av en vilja att sätta sitt fotavtryck i historien. Antingen på grund av en enorm ambition eller en nedärvd skuldkänsla och förväntan. Den andra delen skulle således bestå av folk som inte i någon större mån har ambition om att åstadkomma något större med sitt liv och kanske rent av nöjer sig med att skaffa sig en familj. Jag skulle säga att denna icke-ambitiösa del av mänskligheten är genetiskt hämmad jämfört med den ambitiösa hälften och har helt enkelt kvar en större del av vår gamla djuriska genetiska arvsdel om att fortplantning är livets mening. Den intelligentare hälften har bättre anpassat sig till nutiden och har andra drivkrafter för vad som anses vara meningen med livet.
De mindre belevrade har alltså generellt sett en större drivkraft för fortplantning och det är livet i sig som har betydelse inte med vem eller hur. Det läggs inte så stor vikt på hur avkomman blir eller vad dess syfte är. Urvalsprocessen är alltså ganska simpel. För den intelligentare hälften är karriär och att “hitta den rätta” nyckelord när man tänker framtid. Det räcker inte med fysisk attraktion, utan det ska dessutom göras en konsekvensanalys för att se om resultatet av en eventuell befruktning kan leva upp till kraven. Detta gör urvalsprocessen ganska långdragen och komplicerad eftersom alla faktorer inte framgår omedelbart. När dessa personer sedan når den ålder då det vanligtvis anses vara normalt att börja fortplanta sig är minst en av parterna i början eller mitten på sin karriär och det finns helt enkelt inte tid att skaffa fler munnar att föda. Resultatet blir att det inte blir något barn producerat, man upptäcker att en av parterna har blivit infertil, eller det kanske helt enkelt slutar i en ofrånkomlig separation.
Eftersom intelligens till stor del styrs av arvsmassan innebär detta att de mindre intelligentas avkommor till största del kommer att fortsätta i samma spår som sina föräldrar och därmed sprida den lågintelligenta arvsmassan vidare i generation efter generation. Tillika kommer den intelligenta delen av befolkningen generellt sett aldrig upp i samma befruktningsantal som de mindre intelligenta och resultatet blir att denna delen av befolkningen helt enkelt inte ökar i samma takt. Vi har alltså hamnat i en situation där världen får alltfler dumma människor medan den intelligenta kvoten förminskas i en oroande takt.
Hade vi låtit det naturliga urvalet styra hade de smartaste och starkaste individerna överlevt och resterande delen av befolkningen skulle ha stannat upp i antal och så småningom minskat. Med vår tids sociala skyddsnät och medicinska framgångar är det naturliga urvalet helt satt ut spel. P.g.a. det hyckleri som dessutom har inplanterats att det är de starkas uppgift att ta hand om de svagare stjälper vi naturlagarna som i miljoner år verkat för stabilitet. De starkare i samhället kan i vissa avseenden anses vara fördummade eftersom de helt enkelt hjälper till att skynda på mänsklighetens fördumning.
Vi har olika förutsättningar för att lyckas och det jag talar om här är inte att man helt och hållet ska låta bli att hjälpa de mindre lottade i samhället. Jag tycker det är helt rätt att hjälpa människor som befinner sig i en viss situation p.g.a. deras regionala instabilitet eller som hamnat i deras nuvarande situation av orsaker utom deras kontroll. D.v.s. människor som har ambitionen att göra något annat än att föröka sig om de bara hade alternativet. De som har viljan men inte medlen att åstadkomma förändringar. Det jag inte gillar är att man istället lägger alltför stort fokus på de som har medlen men inte det minsta intresse eller förmåga att göra något mer med sitt liv.
Vad gäller Afrika är t.ex. pengar inget bra medel. Det låter jättebra att folk bidrar med 100 kronor och hjälper “all världens fattiga” men det är sånt jävla skitsnack. Det är en nedärvd lögn från västvärldens sociala skyddsnätspolitik att pengar löser allt, men det löser bara marginellt av vad man förväntar sig. Det som behövs är att man tillgodoser människor de medel de behöver för att åstadkomma det där extra med sitt liv. Vi ger barnbidrag, bostadsbidrag, socialbidrag och gud vet vad till de som har det sämre ställt i vårt samhälle. De som däremot försökt sätta sitt avtryck i historien eller lyckats med sina ambitiösa drömmar blir istället bestraffade med både uteblivna bidrag men dessutom rekordhöga ekonomiska bestraffningar (skatter). Här har vi alltså återigen en självgrävd grav till mänskligheten. Utan dessa bidrag hade dessa personer på den lägre intelligensskalan kanske faktiskt funderat på om de verkligen har råd att skaffa sig 4-5 genetiskt hämmade barn istället för att handlöst fångas upp av samhällets skyddsnät.
Vi behöver alltså ha bättre kontroll på dels hur vi använder våra hjälpinsatser, både lokalt och globalt, men inte minst måste vi också införa en viss fortplantningskontroll. Det kan låta som ett enormt hot mot den personliga integriteten och att jag vill att man måste ansöka om tillstånd för att få skaffa sig barn. Det är inte alls detta jag menar, det går att styra på bättre sätt, t.ex. genom att bättre tänka över den monetära bidragssituationen. Vi måste tänka långsiktigt. Å andra sidan kan man också argumentera för att en fördumning av mänskligheten är ett naturligt steg i sig eftersom det faktiskt håller på att hända. Oavsett vilket kommer det att krävas någon typ av förändring och inte fan handlar det om att byta ut alla mina lampor till lågenergi, att sopsortera eller att börja åka kommunalt..
FRA (Fjantar äR de Allihopa)
Jo, tiden har väl kommit att anteckna några stackars vilsna ord om den hysteri som regeringens och riksdagens enade bidrag orsakat. FRA är ett av de tydligaste tecknen för att dagens regering inte verkar för medborgarnas bästa. Däremot kan man mycket väl diskutera om lagen kanske trots detta är för landets bästa. Jag ser bara två alternativ till att denna pinsamma situationslytelse överhuvudtaget kunna inträffa. Det första är väldigt uppenbart, nämligen att man beslutat sig för att genomföra en lag som först lades fram för 5 år sen, i tron att det skulle vara ren rutin att driva igenom den. Slutsatsen är att det isåfall gjorts med en nyputsad genomskinlig inkompetens som det kommer att skrivas spaltmeter om i diverse böcker de kommande åren.
Det andra alternativet är att det hela genomförts via påtryckningar utifrån, d.v.s. från annan totalitärmakt (läs USA). Detta andra alternativ är inte så otroligt som man kan tro (minns TPB), framförallt inte om man tar hänsyn till Sveriges strategiska geografiska- och infrastrukturella läge. Med vår välbyggda infrastruktur på bredbandshållet är vi det viktigaste navet för trafik både österifrån (Finland och Ryssland) och västerifrån (Norge). Även mycket av den trafik som bara skickas mellan nordiska länder och till och med en del av den som skickas inom Sverige, tar en sväng nerom mellaneuropa och passerar då också Svenska gränsen och kommer därmed också att utsättas för hårdare granskning. Säg, vem kan ha intresse av sådan information på kontinuerlig basis?
Först nu börjar en del riksdagsfjantar inse sitt misstag och säger att de skulle röstat annorlunda idag, bara några veckor efter att beslutet togs. Herregud säger jag, är dessa miffon till politiker så in i helvetes inkompetenta att de inte först tar reda på vad omröstningen handlar om? Givetvis försöker de nu vinna poäng, men faktum och deras röst kvarstår. De har redan förlöjligat sig själva och jag hoppas att vi svenskar inte går på detta löjets skimmer till upprättelseförsök. De är och förblir idioter och har förbrukat sitt förtroendeuppdrag så pass att det är på gränsen till att vara brottsligt.
Idag har stifltelsen Centrum för rättvisa lämnat in en anmälan till Europadomstolen där de vill ha lagen prövad med avseende på skydd mot den personliga integriteten. I täten ligger medborgarnas brist på rätt att få reda på om de varit under granskning eller om några av våra privata meddelande snappats upp och lästs av FRA. Detta skiter jag totalt i egentligen, men duger det som underlag för att Europadomstolen ska underkänna lagen så är jag glad som en nybliven lottovinnare. Men problemet i sig ligger inte i om vi får reda på att vi granskats eller ej, problemet är att vi kan bli granskade utan någon som helst orsak. Nästa steg i utveckligen är att vi alla får inopererat RFID-chip redan från födseln och då är vi fan i mig buttfuckade hela högen.
Jag är för att våra upprätthållare av lagen har ganska stora rättigheter i brottsbekämpning men inte fan att de ska få ge sig på vemsomhelst helt godtyckligt. Livet skulle bli en enda lång fars av världens tråkigaste patiens, med korten upplagda utan möjlighet för att patiensen ska gå ut. Same shit every day, eftersom ingen skulle våga göra något. Blir en ‘Medborgare’ precis som i Starship Troopers och frånsäg dig rätten till ditt liv enbart genom att klicka på en länk.
Nej, Rheinfeldt och de andra tomtenissarna får rycka upp sig något fantastiskt om de inte ska lida partiets största nederlag någonsin. Dessutom kan jag garantera att all världens skattesänkningar inte kompenserar för inskränkningar i hur vi lever och våra rättigheter. Om de tror något annat så har detta landet större problem än vi någonsin kan få under Socialdemokratiskt styre och jag har ett personligt hat mot det partiet. Det talas om att valet 2006 var ett missnöjesval, d.v.s. det blev regeringsbyte eftersom folk var så innerligt trötta på sossarnas landsomväldande förstörelsepolitik. Att inte bättre kunna utnyttja detta redan på förhand överläge är patetiskt av den nuvarande regeringen och troligtvis ett stort bevis på omogenhet. Nejfan, på med vantarna och slänga ut fjantarna. Eller så börjar vi verka för en återuppstånden Kalmarunion..